2 röda..


2 veckor är vad man ska ha på sig att hitta en familj. Mina dagar vet jag inte var de tar vägen. I tisdags skrev vi på mina exitpapper igen på kvällen och i onsdags efttermiddag ringde de från Cultural Care innan de stängde och satte mig så jag var öppen för en ny matchning. Så där försvann visst en hel arbetsdag för att hitta mig en familj. På torsdagen ringde de om familjen med 7 barn som jag tackade nej till. På fredagen var det stängt så en till arbetsdag borta där för mig och under helgen har de stängt. Så 1 dag på 5 dagar letade de familj. Nu har det gått 2 dagar denna vecka och jag har inget hört och nu återstår bara onsdag, torsdag, fredag och måndag sen är det sista dagen på tisdag så alltså har jag 7 dagar på mig att hitta en familj av de här två veckorna man ska ha .. :p Det låter ju också väldigt positivt men jag håller hoppet uppe och mer kan jag ju inte göra.

Men jag hoppas verkligen på att kunna hitta en ny familj samtidigt som jag inte blir jätte besviken om de inte gör. För hem kan jag alltid åka och träffa alla igen men det skulle vara tråkigt eftersom jag känner att jag vill ha mer tid här i USA och jag skulle bli väldigt besviken på Cultural Care.

Tiden bara rinner iväg och på tisdag har jag varit här i 3 månader redan. Jag kan inte förstå var tiden tar vägen. Det var 3 månader sen jag sa hej då till mamma och pappa på flygplatsen och kände att gud va länge jag ska vara borta. Men som sagt så går tiden väldigt fort.

Idag hämtade jag mina  2 röda resväskor som var ute i ett litet utehus och har redan börjat packa i lite. :) Det känns väldigt skönt men jag undrar varför jag tog med mig så mycket kläder hemifrån.? Som tur är så har jag inte shoppat allt för mycket än. Men mer ska det bli och då måste jag ju stanna :) 
Men jag känner att jag gjort rätt och jag bara räknar ner dagarna nu även om jag behöver tiden men jag är så glad över att ha tagit ett beslut och får väll bara önska nästa Au-pair lycka till som familjen troligtvis redan hittat. Orättvist det är att familjerna har så många att välja mellan medan stackars Au-pairer får hoppas på det bästa :p

Hoppas alla mår bra där hemma..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0